Vad skönt det kan vara att sitta helt själv en Fredagskväll!! Ingen att ta hänsyn till. Det är bara jag vaken & jag kan göra precis vad jag vill....å vad gör jag då?  Jo sitter med datorn.
Otroligt.
Men tankarna kan vandra fritt utan avbrott vilket verkligen behövs ibland.

Ska köpa ny glasögon via internet men hur lätt är det att välja när man inte har en aning om hur de ser ut på? Det kan vara skitsnygga bågar men till mitt ansikte kanske det ser förjäkligt ut. Blir inte förvånad om det skulle ta 4 veckor innan jag bestämt mig för vilket par jag ska ha.
    Beslutångest, vad är det...har jag aldrig haft nån känning av (host host)

Är så trött just nu att jag skulle kunna sova några dygn men längtar samtidigt tills imorgon, då blir det KLASSFEST.

Virrar runt bland ämnen som vanligt...

Ha en underbart härlig Fredagskväll (det ska jag ha) KRAMMMMMMMMMM

Just nu känns det som att det aldrig ska ta slut på projekt.
Sen gör jag kanske vissa uppgifter för stora men ska jag göra nå't ger jag inte upp innan jag är nöjd. Om det blir ett slarvjobb kan man lika gärna strunta i att göra det.  
Men varje grej behöver heller inte vara en uppsats!?
     Nervknippe är vad jag är, behöver inte älta alla uppgifter hela tiden, jag behöver inte göra om 5 ggr, det duger   säkert första gången....

Min lilla familj blir lidande - jag vet.
Men jag försöker se det långsiktigt: -Under mindre än ett år kommer skolan att vara en stor del av mitt liv. Därefter har jag mycket större chans att få ett arbete som i sin tur leder till bättre ekonomi - som leder till gladare mamma - som leder till gladare familj.. 
Hoppas nu att detta stämmer & inte bara är en bortförklaring för att rättfärdiga.

Har massor av tankar som snurrar men har ingen lust att dela dem just nu..kanske framöver.
                                
           Har fortfarande ångest när jag bloggar men det har verkligen blivit bättre.
                                  SJÄLVTERAPI I HÖGSTA GRAD

Om det tidigare var en 9, är det nu kanske en 4??        
Jag rekomenderar ALLA som inte vågar att börja blogga! (töntigt jag vet!!)

Kramar till alla idag, även de som inte vill ha nån

Kände att jag måste lägga upp en bild på min kära familj.... sambo & tre söta söner =)
                                       Love you forever

Det kan bara sluta på ett sätt.. BRÅK!!
Har en liten 3-åring här hemma som kommit in i en oootrolig trots.. Minsta lilla (mini-atom) detalj kan trigga igång ett vulkanutbrott.
Han blir helt hysterisk, det går inte att få kontakt!

A & O i dessa situationer är att vara KONSEKVENT. Något som jag vet kan vara tufft. Men nu råkar det vara så att han föddes av en väldigt, hrmm -i vissa situationer, TJURIG mamma.. (och pappa)
Jag vägrar ge med mig!  
                       Hur ska han annars lära sig vad som är OK och inte??
Vissa saker kan jag låta bli att uppmärksamma, det gäller att välja sina strider.

Efter att jag sett hur vissa får tjafsa dagarna i ända, år efter år bara för att de inte stod på sig har jag förstått att det bara är att bita i det sura äpplet och kämpa.. (borde vara över inom iaf 10 år, det är väl en överskådlig tid?!)

          .....om JAG tycker det är tufft och kämpigt, hur jobbigt är det då inte för mitt LILLA BARN?? Han har ingen aning om varför alla dessa känslor bara bubblar upp..  -inte kan han göra något för att stoppa det hela heller. 

Nä, jag kanske tycker det är jobbigt men som vuxen borde jag kunna ha förståelse men det är kanske inte det första som "poppar upp" i stridens hetta.. Istället blir man lite lätt (?) irriterad vilket i sin tur leder till att tålamodet gentemot de andra barnen inte alltid är det bästa/längsta. Tyvärr...

Som mamma skulle man behöva vara "superwoman" för att räcka till åt alla. Jag har insett att jag aldrig kommer att bli den perfekta mamman..   
                      ..ett stort steg på vägen är att inse sina egna begränsningar.. 
                 

Jag måste erkänna att jag har lite ångest
                      som att jag inte alltid går runt med den lilla ångesten i bröstet! 
när jag tänker tillbaka på gårdagens inlägg..

Min Tias kom hem med go'mat = Fiskplanka & ett superfint armband.
                              ..otacksamma lilla flicka.. Som Karlsson på taket skulle sagt.
Dessutom hade han städat av här hemma.
Och vad kom jag hem med efter skolan? JO, en sketen liten nallebjörn!
                                                                                   Tanken som räknas?
Jag kom åtminstonde ihåg att det var AllaHjärtansDag.    
             En stark bedrift för att vara Dea

Här hemma satt i alla fall jag och gnällde på bloggen medan han var ute och ordnade present och go'mat till mig..
    (kom nog inte som en chock för honom att jag inte är lagd åt det suuuper romantiska hållet!?)


Men jag står fast vid min åsikt, det ÄR en onödig dag och 
KÄRLEK SKA VISAS ALLA ÅRETS DAGAR!

Till något annat.
Jo, nu är det så att jag på helt egen hand ska försöka få en bild på mitt fina armband att visas HÄR:

Med risk att låta oromantisk påstår jag att Alla hjärtans dag är en totalt onödig dag.
Om jag älskar någon ska jag då inte visa det alla dagar under året?? Inte bara en dag. Vill jag överraska min älskade känns det kanske mer äkta att göra det en helt vanlig dag, då kommer det spontant direkt från hjärtat.

Som sagt, jag kanske inte verkar oromantisk.
Kärlek för mig är att hjälpas åt i vardagen, stötta varandra när det känns tufft och kunna skratta tillsammans. DÅ visar man vad man känner, inte genom en fin middag den 14 februari.

Nu kommer min sambo att annordna det för mig (tror jag iallafall) och visst uppskattar jag det, jag är inte otacksam! Eftersom han tycker om denna dag kan jag inte ta det ifrån honom. 
                   Om jag gjorde det hur mycket älskar & respekterar jag då honom  

Avslutar med att önska alla som känner sig ensam idag en bamsekram..

Vad skönt att vakna efter en festlig kväll och känna att man mår bra. Jag har en tendens att bli så fruktansvärt dålig. Nu hade jag dessutom inte festat sedan nyårsafton..

Kanske ska börja med att det blev kalas för en kompis som fyllt 30 för några veckor sedan. (inte "orginalfesten") 
Hon fick ett sms att vara färdig kl 16.00 för upphämtning.  Någon mer info vägrade vi släppa. 
                                          Gissa om hon var nervös, hihi.

Men eftersom JAS:arna är så snälla gjorde vi inget tarvligt utan tog henne till china restaurangen följt av en vild spelkväll.. Ja tänk er 4 halvdruckna, fnissiga tjejer skrikande och skrattande åt felsägningar osv.
            hoppas & tror att hon vart nöjd med kvällen

Men vad är då JAS?
Ja inte syftar jag på störtdykande flygplan.
Det är förkortningen på vårat lilla tjejgäng och när nyblivda 30-åringen är med kallar vi oss DJ AS, saknas en till A tjej för att få det perfekta namnet.
                                                  Skittöntigt, jag vet, men det sägs att man ska ha barnasinnet kvar ;)

Med andra ord är det en trött men rätt gladlynt Dea som bloggar idag. ButtrigaDea förvandlas ibland till GladaDea.         inte ofta men det händer.....

Kramar sänds idag till alla som är bakis (ge inte upp snart blir det ljusare). 

Har snart slitit av mig allt hår!!
Ja, jag vet att man inte ska vara och leka med koder när man inte kan Men det är ju så roligt.... ända tills detta händer.

Jag sabbade allt, det enda som fanns kvar var texten.

Men men, bättre lycka nästa gång
                                     man lär sig av sina misstag

Ja!! äntligen har jag fått ordning på sidan
TACK JONNA
Nu ska jag bara få overtexten på rätt ställe..

Förstår inte detta, jag är som besatt av att få ordning på blogg, hemsidan (skolarbete) och layout uppgiften.
Jag som alltid ogillat datorer.

                trodde att de kunde "explodera" om man trycker på fel knapp...??

Konstigt hur man bara tvärt kan vända. Det måste ju finnas en orsak?
Är det så att min hjärna fortfarande utvecklas?   Har jag fått en personlighetsförändring? 
Jag kan iallafall konstatera att någonting konstigt har hänt!

Humöret ligger på ganska många + idag, trots ett tandläkarbesök. Över 1300kr för att laga ett litet hål.
                                      Det smärtar i både munnen och plånboken


Bävar inför den dagen gammeln sätter in & tänderna ramlar ut.. 

Nu är jag så frustrerad att jag snart...GGGRRRRRRRRRRR!!!

Har i två dagar kämpat för att kunna flytta texten ur ögat här ovanför men det går bara inte.
Jag ska väl kanske berätta att för bara tre veckor sedan visste jag inte ens om att det fanns olika koder för allt. Eller, jo jag visste om det men hade inte en aning om hur dessa såg ut. Har alltid trott att det varit siffror..

Men skam den som ger sig. Imorgon kommer jag nog sitta här igen.
                        
                   Känns som att utseendet på bloggen har tagit över, är det inte innehållet som ska vara viktigast?

Är väldigt trött idag 
                  kan väl inte bero på skol- & bloggarbete halva nätterna??

Har en söt liten sambo som försöker få mig att gå och sova
                                        och det kan väl absolut inte bero på mitt ljuvliga morgonhumör??
   
Så med dessa ord säger jag Go' Natt & skickar KRAMAR till alla som behöver en...

Skröt här under om att våga, ja ska visa mig med namn osv..

Jaha och vart tog namnet vägen??

                              Ingen som vet... Ingen som vet.. (tralla lala)

Skriver väl in namn här så länge..

Andréa Kanon, precis så heter jag och just nu känner jag att pulsen riktigt skenar iväg.

                   Tänker inte backa nu, det är försent, klart jag fixar det här

Försökte få in en bild på profilen men den kan jag då inte hitta

           - sicket datasnille man är??

Men ändra textsnitt på allting DET lyckas jag med. Tack tack min snälla datalärare på Studiecentrum.

Tänker nu sova gott (försöker åtminstone intala mig själv det)

                    Inte ligga å vrida dig Dea, det här är inget att få ångest över!!

TRO PÅ DIG SJÄLV SÅ KLARAR DU DET MESTA!

Våga ta steget & rädslan försvinner...

Ja det är mina motton. Det är inte alltid lätt att leva efter dessa.

Men att varje dag upprepa "mantrat" tyst inom sig själv gör faktiskt att det går lättare.

Eftersom jag är rädd för att blogga har jag inte satt ut mitt namn men nu har jag bestämt mig för att våga!!!

Trodde inte att det skulle ske såhär fort men det ska det..(se rad två i inlägget)..

Jag skiter i om ingen vill besöka bloggen. Mina ambitioner är inte desamma som hos kända bimbo bloggare Ops!

Sluttjatat för den här gången 

                   -om jag blir less på mitt gnat, vad blir då inte mina två trogna läsare

Min älsta son har disco ikväll!!!! VAAA?? När blev han så stor??
Jag har alltid haft honom men samtidigt är han min lilla bäbis som jag nyss födde.

Det är blandade känslor över att han växer, visst är det kul att han klarar mer, går att ha en diskussion med (om humöret tillåter) se hela utvecklingen från spädbarn till 10-åring. Men vad hände? Åren har flutit förbi och jag har inte märk det.
Han var nyss det lilla barnet som föddes ur min kropp, barnet jag vaggade till sömn.

Känner nästan paniken växa, kommer inte ihåg någonting som hänt under dessa år!! Eller, kanske inte riktigt sant men just nu får jag blackout... 

ÄR DET SÅHÄR FÖR ALLA FÖRÄLDRAR? DET MÅSTE DET VARA!
Även om jag vet att jag inte alltid är som "alla andra" så tror jag ändå att i mamma-barn situationer ligger jag inom standardmått.

Föräldrar ska alltid vara perfekta och aldrig känna att de behöver komma ifrån. Men alla som har barn vet att det inte stämmer (det är bara så att det passar sig inte att säga detta högt).
Kanske är det samma sak här = inget man pratar högt om.
Tänka sig att inte minnas barnets första ord?       
Ja förlåt mig men jag måste nog kolla i boken Mitt först år....
Standard-svar? Kanske inte. Men det får bli mitt svar.

Älskar honom med hela mitt hjärta Visar det med att ge min kärlek Vad kan vara viktigare???

Jag är lite ombytlig av mig i humöret, jag vet..
Fast det kan vara ganska skönt, dagarna blir inte bara lång grå vardag. Där kanske inte alla håller med men hur roligt skulle dat vara att leva om man bara gick och tyckte att livet duger, jag har det ju bra?
Nä, känslomänniskor har det nog bättre. Trots att man då kan vara rätt nere ibland.

Allt måste balansera, har man aldrig varit deppig kan man heller aldrig bli lycklig
Dessa kloka ord lärde jag mig av en lärare på gymnasiet.

Varför känns då allt så bra idag? Kan inte ge något riktigt svar, det bara känns i kroppen.
Finns saker omkring mig som talar emot mitt humör. Det snöar ganska mycket och vi har haft ordentligt med snö denna vinter... Kommer att sakna min vän som ska ut och resa (hon kommer snart hem så jag borde klara mig).

Nu irrar jag iväg sådär igen, börja analysera varför jag är glad!?
Spelar ingen större roll
Bättre att bara njuta...

Skickar mina styrketankar↓→↑← till alla som har en tuff dag  

..men är glad att jag inte publicerade det inlägg jag skrev tidigare idag. Ibland kan en text kanske bli lite väl dramatisk.
För att förklara mig ger jag en kort beskrivning:
Dagen började med ett STORT bråk. Och som vanligt tog jag åt mig fruktansvärt mycket av de hårda orden.

Kanske just för att de kom från den person som hjälpt mig läka många djupa sår...

Iallafall så skrev jag ner hur mitt inre kändes och när jag i efterhand läser ser det ut som världens undergång.
Riktigt så illa var det inte. Fast visst gjorde det ont.

Och så vidare till något annat... kom att tänka på det nyss när sambon kom in och jag skyndar mig att dölja min text.
Jag har en liten konstig grej för mig när jag skriver - ingen får läsa vad jag skriver. Det spelar ingen roll vad det handlar om, det kan vara fakta direkt ur en bok. Det här inlägget kommer han att kunna läsa om bara ett par minuter. Galenskap är nog vad det är, vad skulle det annars finnas för förklaring??
(har liknande problem med telesamtal, ingen får höra mig prata)



Vad är det som är så farligt med att någon läser när jag skriver? Jag lever på 2000-talet, ingen i Sverige blir straffad för sina ord!
Börjar snart tro att jag har varit en förbjuden författare i ett tidigare liv?!

Nu sätter jag snart punkt, vill bara säga till mig själv att jag duger som jag är först.