1:a advent kom och med den även snön och en hemsk förkylning. Men nu börjar det nog vända... peppar, peppar, ta i trä
Det kändes ljuvligt när jag såg de små vita lingorna dala ner mot marken. Från att inte haft någon som helst julkänsla så bara spratt det till inom mig. Jag vart så till mig att jag lovade barnen att baka/göra ett pepparkakshus!! Varför??

Sedan tidigare år vet jag att det inte kommer sluta bra, jag lyckas aldrig få till "limmet" utan tar efter många, lite mindre vackra, ramsor fram superlimmet.. Lite drastiskt kanske men gavlarna vägrar ju sitta ihop annars.
Att jag dessutom blev dunderförkyld gjorde ju inte saken bättre. Den lilla ork jag har haft de senaste dagarna har jag ju inte lagt på ett pepparkakshus.. Barnen däremot tjatar om att få bygga så idag ska det nog bli av..
Men först ska fröken Kanon skriva ett matteprov. Är verkligen nervös eftersom jag inte klarade det förra gången men har förberett mig lite bättre nu (så mycket man kan när man sover 18h/dygn). Ok, det var en liten överdrift..

På tal om förkylning måste jag passa på att berätta om krämen jag provar via buzzador.
(Jag får pröva olika produkter, utvärdera och berätta för andra om dessa produkter. Intresserad av att veta mer så gå in på www.buzzador.se)
Just nu är det Locobase REPAIR och den funkar superbra på näsan när man är förkyld och snyter sig var 5:e minut. Inte en endaste flaga eller ens lite öm är jag.
Ni som läser regelbundet har kanske sett att jag även testar den på benen. Kan säga att jag är absolut inte torr om benen men den är väldigt fet och ska nog bara användas på mindre områden eftersom man känner sig lite kladdig...

Ja,ja det var allt jag hade att tråka ut er med för denna gång.
KRAM

Jag har inte haft någon lust alls att pynta inför advent. Nu när vintern strejkar finner jag ingen stämning men självklart så ska det pyntas. Barnen ska få det mysigt och spänningen inför jul måste ju byggas upp.
Jag bestämde mig för att göra det ikväll efter att småttingarna somnat.

Klockan var över tio innan deras ögonlock gav upp.
Jag tar fram kartongen med adventspynt och upptäcker att den är ganska tom?? Skyndar mig att hämta tomtekartongen men där är det bara en massa tomtar.
Vart är mina elljusstakar!!!!???
Då slår det mig att flera av dem hade åkt i golv och gått sönder. Det finns en kvar och den behöver nya lampor.
Varför köper man inte nya direkt efter jul? Trodde jag verkligen att jag skulle komma ihåg att köpa dom innan advent?? Jag borde känna mig själv mycket bättre.
Tur att vi har dollars, imorgon blir det en tripp dit och införskaffa en massa nya elljusstakar.
Mina skogsturer med barnen har iallafall gjort att jag har fin mossa att sätta i adventsstaken som står på bordet...


KRAM

Nej nej, den har inte alls varit bra. Tror förkylningen verkligen kommit igång. Huvudet värker, ögonen svider och rinner, näsan snyts stup i ett och kroppen är trött. Sen fick jag ett fruktansvärt tråkigt besked idag.
Så idag har jag bara legat på soffan och tittat på de tre första twillight filmerna och gråtit en massa.. Kanske töntigt men när man inte mår bra så blir man väldigt känslig.. Men mamma grinar du nu igen frågade Adrian. Men det är ju sorgligt + att jag är sjuk, då brukar det rinna ur ögonen svarade jag..

KRAM

Va? Fattade jag fel?? Nää, det är mindre än en vecka kvar!! Helt otroligt, det känns ju så konstigt. Ingen snö än och varmgrader i luften. Nu hoppas jag att snön kommer under veckan.

Måste också berätta vad jag gjorde igår kväll. Jag var i Undrom på en seans.
Innan jag kom dit kände jag mig lite fundersam på om jag verkligen ville och jag ville absolut inte att de skulle komma nån "döing" och prata med mig. Så när hon (mediumet) skulle till att börja satt jag och tänkte riktigt hårt; jag vill inte, ni får inte komma och prata med mig osv.
Vad händer? Jo hon blundar och när hon tittar upp stirrar hon självklart på mig, går fram till mig och säger att det är en man vill "komma fram" till mig.
Jahaja, jäkla skit!!
Men när hon börjar förklara hur mannen ser ut och att han är en släkting på min mammas sida (för det känner hon absolut) fattar jag ingenting. Hon förklarar någon som ser ut som min pappa och han är då fullt levande och på min mammas sida har jag ingen annan kontakt än pyttelite med några som fortfarande lever. Hon fortsätter i alla fall och det hon berättade stämde nästan helt till fullo in på min farfar, han är ju död, så jag säger att jag nog vet vem det är. Men efter varje mening stannar hon upp och kollar in min och de som sitter bredvid mig för att se våra reaktioner. Om det hon säger inte stämmer så ändrar hon sig.
T ex när hon säger att han arbetade mycket ute på gården men att vi inte hade sådan bra kontakt utan han gjorde sitt medan jag sprang och gjorde mitt? Nä, det stämmer ju inte, där farfar var där var oftast också jag..
Näää, sa jag, då stämmer det inte med den jag anar att det kan vara. Då säger människan att ja men hon har nog missuppfattat honom och han menade tvärtom att vi gjorde en massa tillsammans. Sådär fortsatte det med alla under hela kvällen.
Men hur kunde hon veta om traktorn, källan, mitt paraply mm? Hon pratade om sådant som vi gjorde.
Han pratade om mina skor (han nämde en del om köp mm) och farfar var jättenoga med att man hade riktiga skor på fötterna och att man skötte skorna    ..varje vår och höst gnuggar jag mina och tänker på farfars ord... jag stod även inför något beslut och det kommer att bli bra det jag väl beslutar och jag skulle hälsa till....ja det visste jag själv (borde vara Adrian eftersom han avgudade detta lilla barn).

Ja, hur ska jag nu ställa mig till detta? Var det min älskade farfar som var där eller hittade människan bara på? Det känns lite både ock.. hon verkade inte allt för seriös och just det där att hon for och ändrade sin uppfattning när man såg lite skeptisk ut eller sa att det inte stämde. Var hon helt ute och cyklade berode det på att den energin var på väg bort och att det då var svårt att uppfatta, hon tappade kontakten.
Och OM farfar var där och ville prata med mig borde han kanske ha sagt något om hans död och mina fruktansvärda skuldkänslor för att jag inte suttit vid hans sida...

Oj oj nu blev det nästan en hel roman men det är lite känslor och en upplevelse jag behövde få ur mig och det passar ju perfekt på bloggen, vill man inte höra/veta är det bara att stänga ner sidan - det funkar ju inte om jag sitter mittemot och maler på =D

..jag skrev något här. Har inte varit så händelserika dagar så då har jag inte haft något att fylla raderna med.
Arbetar mina timmar, försöker förstå matematikB, sitter vid datorn och självklart umgås med lilla familjen.

I Torsdags ville Adrian att jag skulle följa med på träningen  ..hoppsan, tydligen är jag inte sååå pinsam ändå... och lyckades träffa in så bra att det var möte angående tävlingen som klubben ska ha i februari. Jag ska hjälpa till vid kontrollbord och entré, kommer att bli jätteroligt OCH jag kommer få se Adrian tävla.
Så alla människor boka den 4 februari och kom till Kramfors för att titta på TaeKwonDo tävling!!!



Har tidigare berättat att jag ibland buzzar, testar olika produkter & skriver om dem, och nu har turen kommit till Locobase REPAIR. Har bara haft krämen hemma i två dagar så än kan jag inte svara på hur bra den är men har prövat den på mina "hemska" ben (huden spricker och det blir sår) och de känns faktiskt som att huden är lite mjukare att ta på. Återkommer med eventuella resultat under senare inlägg.
Är någon intresserad av vad en buzzador är kan ni klicka här.

KRAM

När vi ska göra matteläxa här hemma sitter han i ca 3min för att räkna ut 7+2, pustar & stånkar för att han inte fattar och blir arg på mig som inte hjälper han. Jag blir galen för att han fjantar på och blir arg när jag försöker förklara.
Tog förgivet att matten skulle vara något vi behövde träna mera men då säger hans fröken att han är jätteduktig på att räkna.
Kanske han som ska hjälpa mig med min matte istället!!

Nu har jag inte tid att sitta här och skriva strunt, måste gå och virka mig en kanin..

KRAM mina vänner

Men det känns jäkligt skönt faktist.
Skulle gå och möta Adrian igår kväll när grannen med sällskap gick på fest. Ska du med på fest så ska jag visa dig hur ungdommen festar, säger han skämtsamt till mig. NÄÄ jag har festat nog i min ungdom, jag sitter heldre hemma och har det lugnt och skönt svarar jag och menar det verkligen.
Visst kan det vara roligt med party nån gång ibland men..

Inte för att jag känner mig gammal men när jag började fundera på vad han sagt slog det mig, de gånger jag går på krogen ÄR jag ju faktiskt en sådan där patetisk kärring som borde sitta hemma med man & barn (mina egna ord när jag var 18 och det kom någon över 30 ner på Gladan).
Kan även tillägga att jag trivs mycket bättre med livet ju äldre jag blir. Har aldrig haft någon ålderskris heller. Det enda jag ibland kan störa mig på är de där djupare rynkorna strax ovanför näsan och att tyngdlagen sett till att vissa delar på kroppen drar sig längre och längre mot marken.

Usch vad besviken jag kände mig idag....
Fick tillbaka matteprovet och var inte godkänd. Säkert bara för att jag tyckte det gått ok. Som tur är hade läraren skrivit hur jag skulle ha gjort och vilka sidor jag måste träna extra på, det är ju bara 4 veckor kvar till nationella provet och det MÅSTE jag klara!!

Var upp på Källis en sväng på eftermiddan vilket var behövligt, skönt att komma hemifrån ibland. Nu var ju hela familjen med men det är ju det vanliga snurret här hemma jag vill komma ifrån.

Vart en tidig kväll för småbarna idag. De va HELT omöjliga så de fick hoppa i säng före kl 19 ikväll. Hoppas nu bara att de inte vaknar vid 4 inatt och är utsövda.. Risken finns.
Då får deras pappa kliva upp med dom för jag behöver min skönhetssömn! Sen är det ju så att det är honom de ärvt. Jag var ett lugnt och stillsamt barn.

Eftersom det nu är lugnt här hemma ska jag passa på att virka lite, förhoppningsvis kommer inspirationen flöda och en massa roliga amigurumi-figurer att produceras i detta hushåll..
Älskar dessa små söta figurer mendet är ju lite piller med att göra dem. Är det  någonsom har mönster så hör gärna av er..

Magkänslan säger att provet gick rätt bra, kommer bli godkänd fast.... förra gången kändes det som att jag missat allt och då vart jag godkänd så med min otur blir det väl tvärt om denna gång!!
Snurrigt men hela livet känns snurrigt just nu. Många tankar som vandrar runt i min hjärna. Har tyckt synd om mig själv ett tag men känner att nu är det dags att försöka släppa det. Det finns andra i min närhet som mår mycket sämre.
..vill gärna ta en del av smärtan men det går ju faktiskt inte...

Oroar mig för lilla pappa också. Imorgon blir det kranskärlsröntgen och eventuellt sprängning. Här sitter jag och vet inte ens vilken avdelning han ligger på eller vilken tid dom ska trixa & mixtra med honom. Hur ska jag då kunna ringa och kolla hur det gått??
men åhh, nu var jag tillbaka till att tycka synd om mig själv, ska ju sluta med det ju!!

Äh, jag hoppar ner under täcket och sover istället så Go´natt

Åhhh, min mage är som en stor knut.. Jag har prov idag och jag känner mig inte förberedd. Borde ha pluggat mer men det är ju försent nu.
Inte blir det bättre av att jag går och oroar mig för en annan sak heller. Känns inge roligt att vara Andrea just nu!!

Tack Mia för tipset om klådan, ska skicka det vidare..

Kramen

Idag var ingen bra dag.. Inge rolig alls men det är som det är och man kan inte göra något åt det.
Tänker inte gå in på det nå mer...

Träffade min systerdotter idag och höll på trilla bakåt. Stackarn har vattkoppor. Visst har jag sett dom som har många koppor men detta slog verkligen rekordet. Hon har fulla ansiktet, munnen, halsen. Har aldrig hört att man kan få i munnen och halsen men tydligen ska det vara vanligt!!??

De va lite små fragment av mitt liv.....

KRAM KRAM

Hur gick det här till? Kan inte fatta vart tiden tar vägen.. Det var ju som 3-4 dagar sedan det var fredag.
Igår hade vi fin besök, Mia med dotter kom upp och hälsade på. Borde ha främmande oftare, varje gång någon ska komma säger det rissel-rassel och så har man städat. Annars tar det flera timmar och inte mycket blir gjort.

Idag blev det en resa ut till Nora för att fina till lite på graven och tända några ljus för dem jag saknar.. Inte för att jag inte tänker på dem annars, så gott som varje dag finns ni med i mina tankar och handlingar.
Innan vi kom dit hade jag förklarat för Aron att vi skulle åka till ett ställe där man fick ge blommor och ljus till dom som är döda (han vet sedan tidigare att man blir änglar och stjärnor när man dör). Väl där säger han med bestämd röst: Vart e dom som e dö!?
Ja hur förklarar man det för en 3-åring? Jo, dom är i himlen men vi kan komma hit och titta på en sten med namnen??

Igår slog den där otäcka migränen till igen. Minst två dagar blir ju förstörda. Först innan det riktigt blossar upp, sen flera timmars pina därefter är hjärnan som bomull minst ett dygn..
Innan jag fick mitt första barn hade jag ofta migrän men när jag fått honom försvan den.
...ljuvliga år..
Men säg den lycka som varar för evigt. Efter barn nr 3 kom det otäcka monstret tillbaka.
Inte spelar det någon roll vilken jäkla tablet man tar heller, inget hjälper. Det är bara att bädda ner sig i ett mörkt rum och hoppas att barnen inte är sugen på att leka 'hela havet stormar'.
Nu är det iallafall över för denna gång och jag hoppas den går vilse och inte kommer tillbaka!!