Önskar jag vore ett batteri

Åhhh vad det är härligt med treårstrots!!
Vad man än säger eller gör så får lille Herr Aron ett utbrott...
Jag börjar nästan fundera på om han har något fel på stämbanden.
Att tala i normal ton och volym verkar nästintill omöjligt.
Sen blir det inte bättre av att Teodor ALLTID retar upp honom heller.

..tro om det finns något som heter 4-års reta & spelevink åldern??
Sen har jag ju även min lilla 11-åring som i ena stunden tror han är tonåring för att i nästa stund vara den där söta fina killen som bara vill ha kärlek..

Ja, jag vet att de behöver bete sig på vissa sätt i olika åldrar.
De håller på att utvecklas, bli egna individer och lite eftersom nagga på bandet som tillslut (åtminstonde till viss del) ska klippas MEN ibland kan man känna att det är väldigt mycket.
Tänk va skönt det skulle vara om vi människor var som uppladdningsbara batterier, bara att hoppa in i en liten ask och genomströmmas av energi.......
Det är tur att jag vet att det är övergående och att vi snart återgår till vårat normala humör.
..erkänner, om än motvilligt,
att även jag ibland beter mig som en upprorisk tonåring med 3-års trots...


KJAM KJAM

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Så var det åter igen dags för alla hjärtans dag..

Egentligen gillar jag inte den här dagen. Ska man inte visa sin kärlek för varandra alla dagar??
Men ok, idag har den faktiskt varit rätt bra.
Det började med att småttingarna pysslat ihop superfina hjärtan på dagis. När vi kom hem upptäckte Adrian att han fått tre olika saker i väskan från en hemlig beundrarinna (sååå otroligt gulligt).
Tias brukar skämma bort mig på alla hjärtans dag men i år hade han verkligen slagit på stort. Middag, choklad och present=en ny telefon. Självklart blev jag jätteglad MEN hur dum kände inte jag mig som bara köpt ett kort till honom.... Jaja, det är tanken som räknas??
Tror det kan ha blivit lite för mycket socker till de två minsta idag. De var inte direkt trötta här på kvällssidan, snarare speedade men de har haft en bra dag och ibland kan det vara värt det.

KRAM KRAM

Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Det blir inte alltid som man tänkt sig..

Det blir inte alltid som man tänkt sig..
Jag hade beslutat mig för att klara kursen den här gången. Det är ju tredje gången gillt.
Men vet inte om det kommer gå. Skulle behöve plugga mycket mer än jag gör men vart ska jag få tiden ifrån??

Funderar ofta hur andra familjer hinner med sig. De jobbar men hinner ändå ha tid för barnen och ha ett städat och fint hem.
Här ser det ut som en orkan gått förbi, jag hinner knappt med barnen, är ständigt trött och småirriterad...
Inget funkar och då blir allt bara halvgjort.

..det kan knappast ha kommit som en överraskning!!??
var glad att det bara är den sidan du behöver uppleva..

KRAM

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mammahjärtat spritter!

Måste åter igen skryta över min lilla/stora sötpojke.
När jag och de mindre barnen kom hem vid halv 5 hade han städat köket, dukat fint och lagat mat till oss.

På menyn:
Nudlar med både kyckling och biff smak blandat och stekt grillkorv med senap&ketchup.
Till detta bjöds saft eller mjölk

Inte hade han någon baktanke med det hela heller utan ville göra det för att vara snäll.   
                          ..så även om jag är den hemskaste, elakaste, tjatigaste mamman i HELA världen gillar han mig nog lite.. 
Oj, efter det här inlägget får jag nog lägga till pinsammaste mamman också!!

Nä skämt åsido - även om jag inte är en perfekt mamma (finns det ens??) så måste jag ju ha lyckats ändå för jag har bråkiga och busiga men omtänksamma och kärleksfulla barn.

KRAM


Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tillbaka?? Förhoppningsvis =)

Oj oj, nu var det länge sedan igen.. Jaja, nu skriver jag iallafall så nu kan alla nyfikna få lite info om mig ;)
Förra helgen var jag ut på krogen!! Japp, det var jag och roligt hade jag också. Så roligt att jag var sist från stan och det har väl inte hänt sedan jag var tonåring.

Nu i helgen som var, var det äntligen dags för TaeKwonDo tävlingen i Kramfors.
Det vart en superlyckad dag trots att jag under Adrians matcher var så nervös, spänd och exalterad att magen slog knut på sig själv...
Första matchen gick inte så bra men han gjorde en jättefin spark. Innan nästa match kom Tias ner och peppade honom och då blev det mer kämparglöd i grabben!

..du som lovat att komma men inte dök upp gjorde honom fruktansvärt besviken,
inte blev det bättre av din jävligt dåliga ursäkt heller.
Var en man och stå för att du sket i att komma!!..
Det hela slutade med ett skadat knä, pallplats och en silvermedalj.
Gissa om jag är en STOLT mamma!!




Nu bär det snart iväg till dagis och upp till mamma. Senare idag kommer det en tjej jag pluggar med så då ska vi slå våra kloka hjärnor ihop och förhoppningsvis komma fram till nåt =D

KRAM

Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()