Har inte skrivit på några dagar trots att jag lovat mig själv att göra regelbundna inlägg (ska ju sluta gömma mig) men...

......jag förstår inte hur jag ska hinna med allt!!!
    
          räknar upp UTAN att rangordna..
Praktik 
Ja först å främst ska jag ju självklart vara på stället. Sen har jag vigt några timmar till att söka information & liknande om bokföringsprogram, kassasystem, hemsidor, annonser mm. Sen ska även en praktikrapport in till skolan.

Jobb
Är anställd på 22 timmar/vecka som assistent/annhörigvårdare åt min mamma.

Skolarbete 
Vill inte ens tänka på att jag ligger efter med en grej + ska bygga vidare på webbsidan. Men hur kul är det när man kört fast & dessutom inte har NÅT intresse av att göra den. 
Sen ska marknadsundersökningen kompleteras för att säkra ett MVG... Och ja, jag måste göra det. Tänker inte riskera att bara få VG efter allt arbete som lagts ner!!

Hemmet mitt
Snart ringer nog grannarna Antisimex som kommer & sanerar???
Riktigt så illa är det inte men jag ska på något sätt hinna plocka, damma, dammsuga, skura, diska, tvätta.... Nu har jag en sambo som hjälper till men eftersom jag är ett kontrollfreak så kan jag iaf till liten del förstå varför han inte tycker det är så roligt att städa mm.
     om han plockar i diskmaskinen stirrar jag på det han gör och kritiserar HUR det ställs in eller så går jag dit när han är klar och bökar om...

Barna
Kvalitétstid med barnen??
                   Öhh, jag tror jag har hört talas om detta men är inte riktigt säker....
Skämt åsido, Det känns som att jag aldrig hinner med att göra nårot med dem. När Adrian var mindre satt vi ofta och ritade/pysslade eller lekte lekar där mamma var Pomreripossa, drottning å riddare osv.. Den senaste tiden har de få ord jag hunnit säga till dem varit nej, sluta, inte får man slåss, var inte så otrevlig i mun, vicka inte på stolen tjatågnat-förbud-tjatågnat...

Sambo
Även till homon är det gnäll, tjat, butterhet, låt mig vara - jag måste göra det här!!

Vänner
Vad?? Går det att äta??  Har inte tid att träffa dem & inte orken att sitta i telefonen. Nu har jag inte så väldigt många vänner & de jag räknar till mina vänner vet hur situationen ser ut just nu, de har förståelse för att min tid inte räcker till & jag vet att de inte kommer att försvinna.
 
  Fick en sån varm känsla i kroppen nu när jag skrev om mina vänner.. Jag har få men väldigt bra vänner. Jag älskar dem & bestämde mig just nu för att ta mig i kragen & höra av mig till dem alla inom närmaste framtiden.


Hur gör alla andra?? Hur hinner de med allt?? Har de också dåligt samvete/ångest över att de inte hinner allt??
Det blir tillslut en ond cirkel 
Stressar (för att hinna mer men egentligen tar allt längre tid eftersom det är så ostrukturerat) - Snäser - Matelak - Inget tålamod - Vill så mycket - Stressar →   runt-runt

Konstigt ändå att det blivit såhär & väldigt konstigt att jag känner såhär. Hitintills har skolan varit rolig & fått mig att sträva framåt men nu känns det som att skolan drar mig nedåt.
Fler knepiga grejer är det här kontrollfreaket jag blivit och de höga kraven jag har på mig själv. När hände det?

Jag har aldrig velat ha ansvar för någonting och verkligen hatat att ta ett beslut, vilket som helst.    Om Tias för några år sedan frågade mig om jag ville äta hamburgare eller pizza kunde jag inte svara, sa han att jag måste bestämma kände jag hur hela kroppen drog ihop sig inifrån och tårarna steg. Skulle han nu välja utan att fråga mig förvandlas jag nog till ett monster
Mina tidigare krav på mig själv var max att jag skulle klara det jag gjorde - om ens det, försöka duger. Och nu ska jag göra allt perfekt
         ...vilket inte går eftersom man alltid kan bli bättre..
Hade jag inte kunnat hamna någonstans där emellan? Fast hade jag varit nöjd då och mått toppenbra? Knappast men det hade kanske kunnat känts bättre.......... "som Lisa Ekdahl sjunger 'vem vet inte du vem vet inte jag'"

Nä nu känner jag att jag grävt ner mig alldeles för djupt i det här så nu sätter jag • (=en punkt)

KRAM till min familj som står ut med denna argbigga