..men är glad att jag inte publicerade det inlägg jag skrev tidigare idag. Ibland kan en text kanske bli lite väl dramatisk.
För att förklara mig ger jag en kort beskrivning:
Dagen började med ett STORT bråk. Och som vanligt tog jag åt mig fruktansvärt mycket av de hårda orden.

Kanske just för att de kom från den person som hjälpt mig läka många djupa sår...

Iallafall så skrev jag ner hur mitt inre kändes och när jag i efterhand läser ser det ut som världens undergång.
Riktigt så illa var det inte. Fast visst gjorde det ont.

Och så vidare till något annat... kom att tänka på det nyss när sambon kom in och jag skyndar mig att dölja min text.
Jag har en liten konstig grej för mig när jag skriver - ingen får läsa vad jag skriver. Det spelar ingen roll vad det handlar om, det kan vara fakta direkt ur en bok. Det här inlägget kommer han att kunna läsa om bara ett par minuter. Galenskap är nog vad det är, vad skulle det annars finnas för förklaring??
(har liknande problem med telesamtal, ingen får höra mig prata)



Vad är det som är så farligt med att någon läser när jag skriver? Jag lever på 2000-talet, ingen i Sverige blir straffad för sina ord!
Börjar snart tro att jag har varit en förbjuden författare i ett tidigare liv?!

Nu sätter jag snart punkt, vill bara säga till mig själv att jag duger som jag är först.