Ja då har jag ÄNTLIGEN träffat lilla Ludwig..han är såååå underbart söt. Jag ville verkligen ta med han hem men hans mamma och pappa ville inte riktigt det. Mormor´n var nog värst ;)  Men jag fick gosa med han och snusa lite.. 
       gissa om jag blev bäbis-sugen...
Inte blev det "bättre" av att en liten 5veckors Aron också var på dopet.

Konstigt ändå hur det kan kännas så i kroppen bara för att en liten krabat ligger i famnen hos en, det liksom rycker och drar i hela insidan...jag har ju sagt inga fler (man ska aldrig säga aldrig) och känner ivanliga fall att det är så jag vill ha det. Ändå blir man helt konstig och förändrad av de små liven - människan är verkligen en underlig skapelse!!!

I söndags blev det dop. Ludde var så fin och lugn. Han tittade sig mest omkring under hela dopet.
När det var dags att få vattnet på huvudet sa prästen att alla barn var välkommen fram för att titta och Tias följde med de små.
Aron säger då högt:
   -Vad gör farbrorn!!
och frågar:
   -Är han smutsig??
           ..ja, när man är smutsig måste man faktiskt bada och tvätta håret..

Sen har det ju varit JÄTTE KUL att få träffa alla kära igen.
    separationsångesten sparkade i bröstet när vi packade ihop och skulle röra oss hemåt, jag önskar det kunde vara närmare mellan oss, kanske det skulle kännas lättare att åka...??
Har bestämt mig för att ta en tripp ner i sommar och stanna mera/många dagar. Dom får väl jaga hem mig när dom blir less.


KRAMAR till alla som liksom jag saknar nära & kära.

PS har fått lite utväxt i håret och det börjar kännas bättre. Ser en ljusning(mörkning) inom räckhåll..